Första gången

Veckan har varit full med avslutningsaktiviteter på jobbfronten. Allt för att jag ska kunna ta mig lite semester. Annars har veckan mest gått åt att ladda inför helgens utmaning, Sturefors triathlon. Själva distansen är jag inte orolig över, det är växlingarna.

På onsdagsmorgonen testsimmade jag banan. Det gick bra och jag simmade två varv och sen lite extra. Men jag dras fortfarande med problemet att vatten rinner bakvägen ner i hals och mage genom min näsa. Måste skaffa mig en näsklämma.

På kvällen samma dag blev det lite mer träning i form av cykling. För att få ihop schemat med barnhämtning, sen hemkomst för min kära fru och middag lastade jag cykeln på bilen. Körde in till stan och mötte upp några cykelvänner. Vi körde Rängen runt, en sträcka på ca 5 mil. Vädret var perfekt för en härlig tur.

Så i söndags gällde det. Race day…

Denna dag skulle bli en helt annan typ av träning. Hög puls och tempo. Jag packade och laddade för fullt på förmiddagen. Våtdräkt, triathlondräkt, badmössa, simglasögon, min nyinköpta näsklämma, handduk att torka fötterna med, cykelskor, strumpor, löparskor, vattenflaskor. Ja, det var nog allt.

Väl på plats i Sturefors hittade jag mig en ledig fålla i växlingsstationen och packade upp. När det började närma sig start så åkte våtdräkten på och vi alla tog oss ner till stångån.

Väl där nere stod vi dryga 300 personer och skulle ner i vattnet och positionera oss mellan startbojarna. Min taktik var att lägga mig långt ut på sidan och bakom de som såg ut tillhöra någon triathlonklubb. En taktik jag inte var ensam om. Det blev fort trångt.

När väl starten gick blev det väldigt stökigt. Att få ett bra flyt i simningen var ju bara att drömma om. Lite sparkar och armbågar hade jag räknat med, men inte det här kaoset. Simmade inte jag över någon så blev jag själv översimmad. Det går inte att beskriva riktigt, men det var simmare över allt. En och annan kallsup blev det då vågor och armbågar samt fötter såg till att störa rejält. Jag hade inte mycket val än att följa med strömmen av människor i den takt som kollektivet hade runt banan.

Jag fick höra efter tävlingen att någon hade fått så mycket kallsupar att denne kräktes flera gånger under löpningen. Så jag ska inte klaga över någon enstaka kallsup mitt ute på ån.

Väl uppe på landbacken sprang jag till min cykel i fållan. Jag fick av mig min våtdräkt och torkade fötterna samt fick på mig ett par strumpor och mina cykelskor. Hjälmen kom på och så reste jag cykeln för att springa till stället där det blev tillåtet att hoppa upp och cykla iväg. Problemet som jag kände var väl att alla andra kändes så mycket snabbare än mig på att komma iväg på sina cyklar. Jag måste nog öva på bytet från simning till cykling.

Väl ute på vägen flög jag fram som en raket. Cyklingen gick väldigt bra. Men 300 personer på en sträcka av 18 km är en hel del cyklister. Det var svårt att hålla regelrätta 10 meter till framförvarande cyklist och omkörning på 25 sekunder. Men i ett motionsrace kanske det inte är så noga. Vad vet jag.

Det var inte många cyklister som cyklade om mig och jag kände mig stark när jag kom tillbaka till fållan. Jag fick snabbt av mig både hjälm och skor för att få på mig mina löparskor. Ett genidrag av mig att investera några futtiga kronor på elastisk snabbsnörning till mina löparskor. Bytet gick väldigt fort och smidigt.

Nu kunde jag plocka tid. Löpning är min paradgren. Lite konstigt kändes det att springa direkt efter en snabb cykeltur. Men det försvann efter någon kilometer. Löpningen gick som planerat med ett 4,40 tempo. När jag skulle svänga in på upploppet hörde jag hur någon kom upp bakom mig för att passera. Nej, det ska jag inte tillåta tänkte jag då och drog på utan dess like. Jag spurtade järnet in i mål och jag blev aldrig passerad.

Efteråt berättade min hustru att det var elitlöperskan Lisa Ring som försökte springa om mig. Men när jag tittar på bilden som hon tog så ser Lisa ut att vara glad och njuta medans jag tar i som en vettvilling. Så Lisa hade nog kunnat plocka mig utan svårighet om hon ville.

Summa summarum så var det här en mycket rolig upplevelse. Det här ska göras igen, redan nu i sommar. Frågan är bara var och när samt vilken distans. Jag har fått mersmak, ska jag våga mig på en olympisk distans…

Följ mig på Facebook, @AverageJoe.se, om du vill få ögonblicksbilder från min vardag och tävlingar jag deltar på.