Nej, jag är inte död

Här om helgen var det Lidingöloppet. Jag deltog inte…  

Det känns lite bittert, jag hade sett fram mot att springa det loppet igen. Att få gå i mål utan att ha kramp i benen. Bara en sådan ska. Men det är bara att ta nya tag. Att bli bra i min rygg är nu min första prioritet.  

Hade jag sprungit i lördags så hade jag säkert slagit upp min ryggskada igen och kanske förvärrat situationen avsevärt.  

Jag har beslutat mig för att inte försöka springa igen förrän till våren. Skidor, cykel, crosstrainer och simning blir mitt fokus i vinter.  

Mina veckodagar består annars av mycket resande just nu. Många hotellnätter blir det och många mil i bilen. Det är trist att vara borta från familjen. Men det som är positivt är att jag kan träna på hotellgym en hel del.  

Ryggen känns starkare för varje dag och jag kör på med mina rehabiliteringsövningar. Jag har lagt till lite fler övningar för att stärka upp bål och rygg ännu mer. Bland annat leg drops och rygglyft.  

Jag försöker alltid att köra ett pass på hotellgymmet innan frukost. Hittills har de startat med ett medeltufft intervallpass på cykel eller crosstrainer i 20-25 minuter och sen mina rehabövningar. Har även börjat att åter träna stakmuskler inför vasan. Men är fortfarande lite försiktig med övre magmusklerna. Så än så länge har det bara blivit triceps och lats.  

Nu har jag även prövat att simma igen vilket gick bra. Det spänner lite i ryggen, men det känns riktigt bra. Men jag fick avbryta simningen lite tidigare än planerat, efter dryga kilometern så fick jag kramp i min ena fot. Fast jag tror nog att det var bra, jag ska nog inte köra på som om jag inte var skadad.  

Det märktes dock att jag inte har simmat på en och en halv månad. Flåset var väl inte riktigt där det skulle vara och så fick jag ju kramp. Men, jag har en hel vinter och vår framför mig. Ska nog kunna hinna med både en och annan kilometer innan utomhussäsongen drar igång.  

Nu ska jag träna vidare…