Va, löpa i grupp?

Sommarkänslan hänger kvar långt in i september. Det är ett perfekt väder för utomhusträning. Nästan för varmt.

Trots det fantastiska vädret har jag svårt att komma igång med träningen för mitt nyvunna intresse.

Min löpning har jag sakta kommit igång med. Jag kör kortare tröskelpass eller intervaller på någon vardagskväll och ett längre träningspass innan frukost på helgerna.

Cykeln hänger på sin ställning i förrådet och den sköna känslan bleknar i mitt minne. Det gnager och känns inte bra.

Som tur är så får min cykelvän Björn ut mig på vägen igen. Idag genomförde vi vårt första träningspass på cykel.

Det var skönt att kunna glida ut på vägarna igen och känna fartvinden i ansiktet och höra det lätta bruset i öronen. Ett ypperligt tillfälle att testa mina nya multisportbrillor som jag införskaffat. Solen gassade från en klarblå himmel och vinden var obefintlig. Så förutsättningarna var optimala!

Min kära hustru tycker att jag tränar för ensidigt och har en poäng med det.

Jag är inte så förtjust i styrketräning. Jag förknippar det så starkt med att hänga på gym och rycka i maskiner. Dötrist tycker jag!

Så i födelsedagspresent gav hon och mina barn mig därför ett medlemskap i en löpargrupp. Dessutom passade hon på att anmäla oss båda till Göteborgsvarvet. Då är i alla fall ett lopp inbokat inför kommande år.

Fast först ska jag löpa i grupp på tisdagar fram till lucia. Det ska bli intressant. Löpning för mig har hittills inneburit mig själv, mina tankar och vägen framför mig.

Hon hoppas nog att jag ska lära mig att styrka och teknik är viktigt. Jag inser att det kanske ligger något i det om jag vill hålla mig skadefri. Vilket jag inte riktigt har hittills. Något som en baksida lår och min ena skinka skvallrar om. Särskilt om jag kör lite för hårt under en löprunda.

 Jag ser fram mot mitt första träningspass…